Del 1 — Löftet han aldrig glömde Kvällen för studentbalen stängde min mamma sovrumsdörren bakom oss och vred om låset.

kom de där luncherna tillbaka till mig i detalj.

Noah satte sig ner i stolen bredvid mig.

Noah pratar om baseboll när jag inte känner för att prata.

Noah åt tyst när jag inte alls ville prata.

Jag hade alltid ihågkommit de stunderna som vänskap.

Jag hade aldrig insett att han hade fattat ett medvetet beslut att stanna nära mig eftersom han kunde se att jag hade ont.

Mamma kramade mina fingrar.

“Den dagen bad jag honom om något som jag förmodligen aldrig borde ha bett en tolvåring om.”