En gammal pianist erbjöd sig att spela en låt i utbyte mot lunch, men en lobbychef förnedrade honom och krävde bevis på hans talang. Vad chefen inte visste var att företagets VD hade letat efter denna man i årtionden.

hon ställde fler frågor.

För fyrtio år sedan hade Vincent arbetat som pianist och lärare i en liten musikaffär. Eleanor hade kommit dit varje tisdag efter skolan.

Hennes familj hade haft det svårt ekonomiskt, och hennes mamma hade inte kunnat betala för lektionerna.

— Du sa att jag fick stanna och öva efter stängning, mindes hon.

— Du ville ju aldrig gå hem.

— För att jag inte hade något piano hemma.

Vincent log.

— Du spelade på bordsskivan med fingrarna när du väntade på din tur.

— Och du sa att jag slog för hårt.

— Det gjorde du.

Hon skrattade.

Det hade varit i musikaffären som han skrev melodin hon just hört i lobbyn. Eleanor hade haft svårt för ett parti i ett annat stycke och varit nära att ge upp.

Vincent hade satt sig vid pianot och sagt:

— Då spelar vi något annat i dag.

Han hade improviserat en enkel melodi. Veckan därpå