En gammal pianist erbjöd sig att spela en låt i utbyte mot lunch, men en lobbychef förnedrade honom och krävde bevis på hans talang. Vad chefen inte visste var att företagets VD hade letat efter denna man i årtionden.

om att få tjäna den.

— Det gjorde du. Du spelade ett stycke, precis som du bad om.Hon såg mot Grant.

— Och vi ska betala dig för det.

Vincent betraktade henne en stund.

— Då stannar jag gärna.

Eleanor bad sin assistent ordna lunch och ett ostört rum. Hon bad också Grant se till att provspelningarna fortsatte som planerat.

En av de unga pianisterna gick fram till Vincent innan han lämnade lobbyn.

— Vad heter stycket?

Vincent log.

— Det hade inget namn när jag skrev det.

— Har ni noter?

— Jag tror inte att det finns några kvar.

Eleanor såg på honom.

— Det kanske det gör.

I ett litet mötesrum på andra våningen ställdes två tallrikar fram. Vincent väntade tills Eleanor hade satt sig innan han började äta.

— Du behöver inte skynda, sa hon.

— Jag vet.

Han tog en klunk vatten.

— Jag har bara inte ätit frukost.

Eleanor lät honom äta en stund innan