Min adoptivmor hade alltid behandlat min bror och mig som en oönskad börda, men jag körde ändå till hennes hus med blommor för hennes födelsedag.

långa sjukhusvistelse hade vi placerats i ett tillfälligt hem.

Det som skulle ha varit en kort period hade blivit längre. Till slut hade adoptionen genomförts.

— Jag känner inte till alla beslut eller vad som stod i handlingarna, sa Rose. Men jag vet att Anna försökte få kontakt med er senare. Jag har själv talat med henne.

Simon höjde blicken.

— Du har pratat med henne?

Rose nickade.

— Hon ringde en gång när jag var här ensam. Ni var omkring tolv.

— Och du berättade ingenting?

— Beatrice sa att det skulle skada er. Jag trodde henne då.

Simon sköt undan stolen och reste sig.

— Vi gick omkring och trodde att ingen hade velat ha oss.

Rose började gråta.

— Jag vet. Jag är så ledsen.

Jag vände mig mot Beatrice.

— Visste Kenneth?

Hon tvekade.

— Han visste att några brev hade kommit.— Läste han dem?

— Han sparade dem. Han ville att ni skulle få dem