varför jag inte längre kände mig hemma.
Jag hann bära upp den sista väskan innan telefonen ringde.
Daniel.
Jag lät den ringa ut.
Nästa samtal kom tio minuter senare.
Sedan ett meddelande.
Var är du? Varför ligger din nyckel här?
Jag svarade:
Jag är trygg. Jag behöver vara ifred ikväll. Vi kan prata klockan tio imorgon.
Han ringde igen.
Jag stängde av ljudet.
Från fönstret såg jag bokhandlaren dra in sitt skyltställ från trottoaren.
Lägenheten luktade svagt av färg och damm. Jag hade knappt varit där sedan jag ställt in en säng, ett bord och två stolar.
Nu packade jag upp en kastrull.
Jag kokade vatten och åt pasta direkt ur en skål.
Det var först när jag skulle ställa undan den som jag började gråta.
Nästa morgon ringde Daniel exakt klockan tio.
— Har du verkligen hyrt en lägenhet?
— Ja.
— Sedan när?
— Åtta månader.
Han blev tyst.
— Så du har






Comments