“Över min döda kropp kommer han att följa dig nerför den gången,” sa min blivande svärmor om min bror, Micah, som har Downs syndrom.

fram medan Lena ställde in kameran.

— Kan jag få prata med Micah? frågade hon.

Micah tittade på mig.

— Vill du det? frågade jag.

— Ja. Men du stannar här.

— Det gör jag.

Vivian stod framför honom och höll händerna stilla.

— Jag sa något elakt om dig och om bilderna. Det var fel. Jag är ledsen.

Micah såg på henne.

— Jag vet vad du sa.

Hon nickade.

— Då förstår jag om du inte vill prata med mig.

Han tänkte en stund.

— Jag vill vara med på bilderna.

— Det ska du vara.

— Och jag vill inte att du säger så igen.

— Det ska jag inte.

Han tog ett steg tillbaka till mig.

— Nu kan vi ta bilden, sa han.

Lena väntade tills alla hade hittat sina platser. Vivian stod bredvid Jonah. Mamma höll pappas fotografi, och Micah stod mellan mig och henne.

Innan Lena tryckte av frågade Micah:

— Får vi ta en rolig