ifrån när hans mamma föll tillbaka i gamla antaganden.
Ingen låtsades att ett enda samtal hade löst allt.
När bröllopsbilderna kom bad Lena oss välja vilka vi ville förstora.
Jag valde bilden under eken.
Micah stod bredvid mig i sin mörkblå kostym. Han höll pappas fotografi med båda händerna, och jag såg på honom medan han skrattade åt något Lena hade sagt.
Vi ramade in den och hängde den i vardagsrummet.
Micah valde en annan bild till sig själv.
Den där alla pekade på Jonah.
— Den är bäst, sa han.
— För att Jonah ser så förvirrad ut?
— Ja. Och för att alla är där.
SLUT.






Comments