“Över min döda kropp kommer han att följa dig nerför den gången,” sa min blivande svärmor om min bror, Micah, som har Downs syndrom.

Micah.

Jag såg framför mig hur han hade stått i mammas vardagsrum när han frågade om han fick följa mig nerför gången. Hur han hade rätat på ryggen när jag sa ja.

— Jag vill också att vi tar bilden vid den gamla eken utanför kyrkan, sa jag.

— Är det en särskild plats?

— Pappa tog alltid bilder på oss där när vi var små.

Lena var tyst en stund.

— Då gör vi det.

— Och Lena? Fråga gärna Micah hur han vill stå och om han vill ha något särskilt fotografi också. Det är hans dag med oss.

— Absolut.

Innan jag lade på bad jag henne att inte skicka den ändrade bildlistan till Vivian.

Vivian hade erbjudit sig att hjälpa till med detaljerna kring fotografierna, och vi hade tidigare sagt ja. Nu ville jag ta tillbaka den delen av planeringen.

Jonah satt vid köksbordet när jag berättade.

— Det låter fint, sa han.