En gammal pianist erbjöd sig att spela en låt i utbyte mot lunch, men en lobbychef förnedrade honom och krävde bevis på hans talang. Vad chefen inte visste var att företagets VD hade letat efter denna man i årtionden.

kunde. Sedan blev det färre arbeten.

Han berättade sakligt, utan att försöka göra berättelsen större än den var.En skada hade gjort det svårt att spela under en period. När han kunde börja igen hade han tappat flera av sina elever. Hyran hade stigit, och till slut hade han lämnat sin lägenhet.

— De senaste månaderna har jag bott på olika ställen, sa han. Jag har försökt hitta arbete igen, men det är svårt att skicka in en provspelning när man inte har tillgång till ett piano.

Eleanor kände hur ögonen fylldes av tårar.

— Varför kom du hit i dag?

— Jag såg skylten om provspelningarna. Jag visste inte att det var ditt företag förrän jag såg namnet i lobbyn.

— Du kunde ha frågat efter mig.

— Jag visste inte om du skulle minnas en gammal lärare. Och jag ville inte dyka upp och be om något.

Han såg på henne.

— Jag ville spela.