försökt hjälpa mig.— Iris.
— Ja. Jag ville säga tack, men när jag fick veta hur hon mådde kändes orden för små.
— Då kunde du ha börjat med dem.
Han nickade.
— Jag vet det nu.
Vi bestämde att jag skulle ta ledigt från arbetet medan Iris började programmet.
Bennett ordnade annan hjälp i hemmet. Jag bad Elaine gå igenom vad som gällde för min anställning, så att jag inte behövde förlita mig på löften.
Några veckor senare pratade Bennett och jag igen, med våra respektive rådgivare tillgängliga.
Vi kom överens om att avsluta äktenskapet.
Det var ett sorgligt beslut på ett oväntat sätt. Jag hade inte gift mig av kärlek, men jag hade tyckt om honom och trott att vår vänskap vilade på fullständig ärlighet.
— Är du arg på mig? frågade han.
— Ja.
Han nickade.
— Kommer du alltid att vara det?
— Det vet jag inte. Men jag hoppas att du förstår






Comments