en av de personer som hade kommit fram till olycksplatsen.
Vittnet hade beskrivit hur Iris hade stannat och pratat lugnt med Bennett medan de väntade på räddningspersonalen.
Längst ner hade Bennett skrivit:
Jag minns hennes röst. Tack för att du lät mig berätta det.
Jag tog med pappret till Iris rum.
— Det kom ett brev i dag, sa jag.
Jag läste det högt.
Sedan berättade jag att våren hade kommit och att körsbärsträdet utanför vårt gamla köksfönster blommade igen.
Iris låg stilla medan jag pratade.
Jag visste inte vad hon kunde uppfatta, men jag visste att hennes vårdteam fortsatte att följa henne och att jag inte längre behövde leta svar på egen hand.
Innan jag gick stoppade jag kopian i pärmen med hennes fotografier och viktiga papper.
På framsidan stod hennes namn.
Den här gången visste jag vad som fanns där inne.






Comments