vi, svarade jag. Men det betydde inte att jag kunde bära allas känslor utan hjälp.
Han satt länge med den meningen.
Rådgivaren frågade hur han hade tagit ansvar som förälder i konflikterna.
Den frågan kunde jag inte svara på åt honom.
För en gångs skull försökte jag inte heller.
Ava började gå i egna samtal.
Jag fick inte veta vad hon sa där, och jag frågade inte.
En månad senare bad hon att få träffa mig tillsammans med Daniel.
Vi satt i rådgivarens rum.
Hon drog i ärmen på sin tröja.
— Jag såg filmen, sa hon.Jag väntade.
— Jag borde inte ha sagt att du knuffade mig.
— Tack för att du säger det.
Hon tittade upp.
— Jag ville inte att du skulle gifta dig med pappa.
Orden gjorde ont, även om de inte var nya.
— Det har jag förstått.
— Men det var inte ditt fel att mamma och pappa skilde sig.






Comments