Min adoptivmor hade alltid behandlat min bror och mig som en oönskad börda, men jag körde ändå till hennes hus med blommor för hennes födelsedag.

enklare för er att förstå.

Jag tog fram telefonen och ringde Simon.

— Kan du komma till Beatrice? Nu.

Han hörde något i min röst och ställde inga frågor.

När jag lade på stod Rose upp.

— Jag tänker inte vara tyst längre.

— Mamma, sa Beatrice varnande.

Rose gick förbi henne och ut i hallen. Jag hörde hennes steg i trappan. Några minuter senare kom hon tillbaka med en platt kartong.

Hon lade den på köksbordet.

Mitt och Simons namn stod på flera av kuverten.

Jag satte mig.

Det översta var adresserat till oss båda och daterat samma månad som vi fyllde sex. På framsidan hade någon ritat två små ballonger.

— Får jag öppna det? frågade jag.Rose nickade, med tårar i ögonen.

— Det har alltid varit ditt.

Inuti låg ett födelsedagskort.

*Kära Mason och Simon,*

*Jag hoppas att ni får en fin födelsedag. Jag undrar om ni fortfarande tycker om jordgubbstårta. Simon