“Över min döda kropp kommer han att följa dig nerför den gången,” sa min blivande svärmor om min bror, Micah, som har Downs syndrom.

skulle betala själva. Det innebar att vi fick välja enklare arrangemang, men när floristen visade oss ett förslag tyckte jag ännu mer om det.

Vita blommor, grönt och små kvistar från säsongens trädgårdar.

— Pappa skulle ha sagt att det ser ut som om vi plockat dem själva, sa jag.

— Hade det varit en komplimang?

— Den största möjliga.

På söndagen åkte jag hem till mamma.

Micah satt vid köksbordet med en anteckningsbok framför sig.

Överst på sidan hade han skrivit:

BRÖLLOPET

Under rubriken fanns en lista.

Kostym.

Skor.

Hämta syster.

Gå långsamt.

— Har du gjort en plan? frågade jag.

— Ja. Jag behöver veta var jag ska stå innan vi börjar.

Han visade mig en teckning av kyrkan. Han hade ritat gången som två raka streck och altaret som en stor fyrkant.

— Jag vill inte gå fel.

— Ska vi åka dit och titta tillsammans?

Hans ansikte lyste upp.

— I dag?

Mamma hämtade