Jag skulle kunna ägna lika mycket tid åt att diskutera färg, penseldrag och målningar som han insisterade på att alla såg ”ofärdiga” ut.
Han drog mig genom basebollkonversationer.
Jag släpade honom genom museer.
Ingen av oss övertygade någonsin den andra om att vår hobby var bättre.
När vi var tolv år skilde sig mina föräldrar.
Det var första gången Noah såg mig bli någon tystare.
Pappa flyttade ut.
Mamma försökte dölja hur ont hon hade, men ibland gick jag förbi hennes rum och hörde henne gråta.
I skolan slutade jag äta mycket.
Jag talade mindre.
Jag undvek vänner.
De flesta ställde frågor.
Noah gjorde inte det.
Han började helt enkelt sitta bredvid mig vid lunchen.
Vissa dagar pratade han om baseboll.
Vissa dagar klagade han på läxorna.
Andra dagar sa han nästan ingenting.
Han krävde aldrig att jag skulle förklara varför jag var ledsen.
Han försökte aldrig övertyga mig om
Comments